Vilken lyx att få äta lunch hemma i sitt eget kök. I lugn och ro, i det soliga, eftermiddagsvarma köket på Kustroddaregatan. Shit, jag önskar att jag alltid kunde göra det. Alternativt ha så mycket pengar att jag kunde gå på justa lunchrestauranger. I dagsläget blir det mest tråkiga tjugokronorsbaguetter från Ten 2 Ten eller medhavda lunchlådor med spagetti och tomatsås. Men okej, kanske krävs det kontraster för att man ska kunna uppskatta det goda och lyxiga. Utan tråkbaguetterna skulle ju lunch på dukbeklätt restaurangbord inte längre vara undantaget utan regeln, och därmed säkerligen bli tråkigt det med efter en viss tid. Allting är relativt och givetvis inser jag att min baguette är lyx i förhållande till många andras torftiga matvanor där ute i stora världen. Men vad hjälper det när man bara ser det man har framför nosen? Borde verkligen sätta igång och göra nytta. Klockan är sena eftermiddagen redan och jag har slösat bort dyrbar studietid på ett ofattbart knepigt ordklur i GP. Satt säkert en timme och lyckades inte ens lösa hälften! Förskräckligt!

Har jag en blog nu? Fantastiskt! Jag går ut lugnt med ett intetsägande första meddelande. Återkommer kanske med mer.